söndag 24 mars 2013

Möte med delfiner, Kenyas södra kust


Kenyas kust en tidig morgon.
Dagen innan hade bestått av en nästintill en dagslång diskussion med en försäljare på stranden angående en vad han menade ”härlig” båtutflykt . Utan att egentligen ge oss någon närmare förklaring till utflyktens agenda försökta han ihärdigt att övertala oss till att följa. Inte nog med att vi var tveksamma till att spendera en hel dag på en båt, var det dessutom en dyr aktivitet. Skulle vi våga oss på att köpa grisen i säcken? För att bli lämnade ifred av den påflugna och enträgna försäljaren signerade vi tillslut köpeavtalet och gav honom pengarna för utflykten. Vi hade kapitulerat.
Trötta och utan några större förväntningar satte vi oss i minibusssen som skulle ta oss till naturreservatet där segelbåten väntade. Efter att ha gått ombord hittade vi några bekväma platser där vi kunde passa på att bättre på solbrännan. Därefter lossade vi ankar och styrde ut mot den vidsträckta horisonten.
Solen sken från en molnfri himmel. Med en stor förkärlek till havet njöt jag av åsynen av glittrande vatten i vilket väderstreck jag än vände mig. Att gunga med i båtens vågrörelser ingav en avslappnande känsla.Det hade kanske inte varit ett så dumt beslutet att tillbringa en heldag till havs, trots allt.
Efter en stund började besättningen och några av de andra passagerarna ropa och peka mot vattenytan. Delfiner!! Snabba som blixten letade vi fram kameran. Hängandes ut över relingen försökte vi få en skymt av dem. Det dröjde en stund men sedan fick jag syn på en fena som stack upp över vattenytan. Och så en till och en till. Yes, de hade kommit tillbaka och simmade nu runt båten! En av mina stora drömmar hade äntligen blivit uppfylld – att få se livs levande delfiner i det vilda!
Ett mindre kaos utbröt ombord när alla försökte få bildbevis av vad vi just beskådade. Att ta kort på simmande delfiner visade sig vara en utmaning utöver det vanliga. Det krävdes kvicka akrobatikliknande språng från babord till styrbord i kombination med en övernaturlig reaktionsförmåga. Efter otaliga försök fångade till slut kameralinsen några av dem. Skam den som ger sig!
Nöjd över mitt bildresultat och ännu nöjdare över delfinupplevelsen började jag förstå att den här utflykten redan hade kommit att bli mer minnesvärd än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. När jag inte trodde att jag kunde bli så mycket gladare trodde därför knappt tro mina öron när en av killarna i besättningen ropar: Let´s jump into the water!”. Kaos och glädjetjut utbröt igen men det fanns ingen tid att förlora. Inom några sekunder är jag utrustad med snorkel och cyklop, redo att hoppa i.
Att komma delfinerna så nära att jag nästan kunde ta på dem, att se dem leka och graciöst simma tätt tillsammans är nästintill en obeskrivlig upplevelse. Helt plötsligt infann sig en känsla av harmoni inombords och det var som att jag befann mig i en sagovärld. Helt surrealistiskt.  Jag vet inte riktigt hur länge jag var i vattnet, studerade dem och simmade med dem. Men jag hade gärna stannat längre. Jag kände mig nästan hypnotiserad, så fascinerad var jag av dem. Jag förstår fortfarande inte hur de kunde ha en sådan effekt på mig. Att de är vackra djur och duktiga simmare är ingen förklaring, det är ett konstaterande. Men jag förstår nu varför de används i terapeutiskt syfte. För sällan har jag känt sådant välbehag och inre ro.
Väl uppe i båten igen insåg jag att min syster kände precis likadant som mig. Men ingen av oss fick fram ett ord. Ingen av oss kunde förklara eller kommunicera den lycka vi kände inombords. Så vi bara tittade på varandra och tjöt och hoppade av glädje. Och skrattade och tjöt lite till. Omvartannat. Det är nog det närmast eufori jag har kommit hittills i mitt liv.
Jag behöver väl knappt säga att det var tvålyriska tjejer som senare tackade försäljaren av båtutflykten. Mer än en gång. Där och då insåg jag att det ibland kanske är bättre att inte har några större förväntningar.

 

 

1 kommentar:

  1. Spännande att få ta del av denna upplevelse i ditt liv - en upplevelse jag aldrig haft men är väldigt nyfiken på! Engagerande språk som man hänger med i trots ibland rätt långa meningar. Möjligen hade dramaturgin vunnit något på att än mer förstora den nästan likgiltighet på gränsen till olust jag gissar ni kände när ni tackade ja till erbjudandet, vem har inte fått sådana erbjudanden och hur ska man veta att det är en bra utflykt? Blir lite nyfiken på den där försäljaren...

    SvaraRadera